Jaja. Här är jag förvånad över att jag fortfarande har läsare. 2 minuter senare glider jag in här och får förklaringen till den förvånansvärt goda läsarstatistiken. Erica
, du sätter press på mig ännu en gång!
När man bloggar dåligt sjunker läsarantalet. När man bloggar bra så ökar det. En ekvation som till och med jag fattar. Därför har jag tänkt att det är väl inte en själ som har besökt bloggen nu när jag varit så inaktiv- igen. Jag hade fel!
Jag har väl iofs en liten skara (läs 2-3 pers med min egen mor i spetsen) trogna läsare som gör att jag slipper deppa över en statistik på noll visningar per dag, MEN att jag skulle ha fått en ny läsare var väldigt oväntat! Att det sedan var Madeleine Apell, det gjorde mig oerhört glad.
Vill därför passa på att säga några väl valda till dej Apell:
Vore kul o ses!
Håller du med mig så svara “ja” till 0735-11 77 53.
(Nu hoppas jag bara att du besöker bloggen igen. Så att du får min inbjudan menar jag.)
Åkte till Skövde för att hälsa på Karin-Karin. Mycket trevligt såklart.
På dörren till hennes trappuppgång satt den här lappen som berättar att “det finns en svart strumpa i tvättstugan”. Se där.
Här kan man sitta. Utanför stationen i Skövde. Om man vill.
Var på ett medelpass på Friskis i Lidköping ikväll. Speciellt inbjuden av Kia, en av ledarna, att delta.
Jag vet ju sedan tidigare vilken härlig böna hon är den där Kia, så jag kanske inte borde ha förväntat mig något annat, men aldrig tidigare har jag gått från ett träningspass och känt att det var kul. Jag tänkte liksom “ja, jag ska nog fasen gå nästa vecka också”. Det som rör sig i mitt huvud efter ett pass brukar annars vara lite mer “puh, gött att det är över”.
Det här blir således dagens tips – gå på Kias o Jennifers medelpass klockan 7 nästa onsdag.
Här är hon. Fylld av glädje efter att ha klarat uppkörningen. Känner mig generös idag så jag bjuckar på lite gratisreklam för Erica på AW Driving Experience också. Hon är en grym trafiklärare. Kia tog lektioner för Erica och ja, se hur det gick för henne. Numera har hon kortet i hand så att säga.
Dopparedagen. I väntan på att min syster ska bli klar så att vi kan åka till mor o far läser jag Aftonbladet.
Filspäck. Det ligger utanför Lidköping.
Man träffar många intressanta människor när man reser. Kanske kan låta som om jag lever livets glada dagar och tågluffar Europa runt, men det gör jag inte.
Jag reser mellan Kalmar och Alvesta, det är allt. I kväll träffade jag Sveriges förmodligen mesta tågresenär på den sträckan.
Fullt på tåget och bakom mig sitter en familj som blir filmade. Ingen amatörfilmning här nu alltså. Jag förstår snart att det handlar om en produktion av en dokumentärfilm och att det är farfarn i sällskapet som är objektet. Jag blir förstås intresserad och frågar vad det är de gör. Den äldre mannen som heter Jan-Erik Kaiser berättar gärna.
Han åker tåg sex dagar i veckan och har så gjort i fyra år. Jag undrar om det är ett intresse och tydligen så började han för att han var pensionär och hans kvinna hade annat att göra på dagarna. Han berättar att han har betalat 80 000 kronor för ett årskort Guld hos SJ (en av få i Sverige, vilket INTE förvånar mig) och att han bloggar och twittrar om sina resor. Just den här resan gick från Stockholm, där han bor, ner till Kalmar för att hämta familjen och sedan vidare upp till Umeå och Luleå.
Tydligen är de bara (?) fyra stycken i Sverige som reser på det här sättet. Dokumentärfilmaren, som jag tyvärr inte vet vad han heter och som följt Jan-Erik i ett par månader nu, sa att han börjar förstå tjusningen i att åka tåg. Jag har mycket svårt att förstå, men jag ska sannerligen hålla ögonen öppna – vill inte missa filmen!
Om man googlar Jan-Erik så finner man att han varit med i diverse. Ett axplock: Aftonbladet, Studio Ett, Gomorron Sverige.
